I skiftet mellan 1500- och 1600-tal levde storbonden Erik Nilsson i Hofsten* i Köla
socken i västra Värmland. Eriks son, Nils Eriksson, tog namnet Hofsten. Enligt tidens
sed bland lärde latiniserade han både för- och efternamn till Nicolaus Erici Hofstenius.

Nicolaus Erici gifte sig med dottern till kykoherden i Arvika och blev sedermera sin
svärfars efterträdare. Nicolaus son Erlandus blev, liksom sin far, präst, och även
riksdagsman. Han är känd för sin bok "Beskrifning öfver Wermeland".

Erlandus son, brukspatronen och sekreteraren vid Kommerskollegium, Bengt Hofsten,
blev 1726 adlad av kung Fredrik I, under rubriken "Flit och penna". Namnet blev därmed von Hofsten.

Bengts son, brukspatronen och kammarherren Erland, är den siste gemensamme anfadern för de som bär namnet von Hofsten.Genom Erlands två söner, Erland och Bengt, delas släkten i huvudgrenen och yngre grenen. Släktens huvudman är, när detta skrives våren 2001, Jonas von Hofsten, född 1967 och bosatt i Skåne.

I Bengt von Hofstens sköldebrev, signerat Friedricus, som finns bevarat i Riddarhuset, beskrivs det von Hofstenska vapnet på följande sätt (tolkning nedtecknad av Gustaf von Hofsten):

"En Sköld af guld, hwaruti står en blå Trana, som håller en Sten med högra Foten. Öfwerst i Skiölden är en blå taggug Chef, sirad med tre Billetter af silfwer. Ofwan på Skiölden står en öppen Tornerhielm, hwaröfwer lyser en Stierna af silfwer emellan tvenne blå Strutsfjädrar. Krantzen och Löfwerket är af guld, silfwer och blått."

HÄMTA HELA SKÖLDEBREVETS TEXT (WORD)

Hämta hela sköldebrevets text (PDF)

Vet du mer om släktens historia? Kontakta gärna någon av våra kontaktpersoner

* Notera att stavningsändringen till Hovsten inte gjordes förrän på 1950-talet,eftersom Lantmäteriet
trodde att Hof var en gammalstavning av Hov. Hof är emellertid forn nordiska och betyder hög - i motsats till låg.